Kärleken har åkt. Men bara för en stund.

 

 

Nu har han åkt.

Min skäggiga sansade klippa i vardagen. Min kärlek.

 

Så nu är det bara du och jag, Lillebror. Iallafall för en stund. Men vi ska nog klara oss med massa bus och gos och om jag inte tar fel, några raseriutbrott nån gång då och då också.

 

 

 

Nu börjar det verkligen kännas att hösten närmar sig. Solen värmer men luften har ändrat sig och man kan lukta hösten som sakta tar plats. På ett sätt saknar jag sommaren, den riktiga sommaren men ändå så är det ju så himlans mysigt att igen plocka fram och tända alla värmeljusen så där på kvällen när man kryper upp i soffan med en filt och igen kan dricka rykande het te.

 

 



Ikväll blir det en tidig kväll på mor för Lillebror är så slut efter dagis att det är omöjligt att hålla honom vaken till den vanliga tiden så då får man bara rätta sig efter dom nya tiderna tills dom vänder igen.

 

 

Kramar.