Älskade, efterlängtade unge.

 

 

Hjälp.

Min älskade unge är redan en månad och jag tänker, nu går tiden så där fort igjen.

Alldeles för fort. Och vi vet ju varför, men det spelar ingen roll för det viktigaste är ju att han är här.

Och jag är så lycklig över att ha dom finaste av alla. Jag ska bara ta det lite lugnt, säger kroppen.

Så då gör jag det.

Det är bara att ha tålamod och vänta på att allt ska bli som förut igjen.

 

 



Ja, så är den snart över. Dagen mitt i veckan. Onsdagen.

Och vilken onsdag det blev. Jag har äntligen börjat måla igjen, och det var fantastiskt. 

Två stolar är på gång med ny färg och den obligatoriska fårfällen.

Kommer tillbaks med bilder på det färdiga resultatet.

 

Kram och god natt.