Lördag kväll, helt enkelt.

 

 

 

God kväll.

 

I dag var det fantastiskt att dra upp rullgardinen och se att det var sol och blå himmel ute. Frukosten smakade så där extra gott när man sitter och ser ut över dom vita åkrarna som badar i sol och tekoppen ryker varm och huset luktar så där gott av nybryggt kaffe. Det kallar jag en bra start på helgen och man vaknar lite bättre även om man bara fått några timmars sömn eftersom terroristen varit vaken nästan hela natten. Jäsp.

 

 

 

Vad gör man inte för sina älskade ungar, eller det är väl kanske mor, alltså mig som inte kan låta bli när man ser nånting så sött som det jag hittade här i går. Vips så var det hemklickat. Det blev en badhanduk i leopardmönster och nappar med samma mönster till minsten och den största får en badhandduk med kaniner. Storebror älskar saker med djurmotiv så det fick bli en hundkudde också och världens sötaste matta formad som en kanin.

 

Men nu säger vi god natt från det här huset. Småbarnsföräldrarna måste få sin skönhetssömn.

 

 

 

Kram på er.

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Att ha någon att tycka om.

Det här är kärlek. Syskonkärlek.

 

Han är så snäll med sin lillebror, pekar på honom och stryker honom lätt på kinden. Och så, spricker ansiktet upp i ett stort leende och han säger miiin.

Och ja, det stämmer ju. Det är ju hans lillebror. Det är då mammahjärtat smälter av stolthet över att ha fått dom finaste.

 





 I dag njuter vi av en härlig söndag.

Jag känner mig utvilad och helt ok. Äntligen.

Jag älskar söndagar med familjen.

 

 

 

Att säga tack.

 

 

 

Fredag. Redan?

 

Imorgon är den här igen. Fredagen. Då kommer helgen utan krav, dagar utan klocka och timmar där vi kan göra som vi vill.

Så fantastiskt det är med helg.

 

 





 

Det var fantastiskt att få alla fina kommentarer efter det förra inlägget. Det är dessa fantastiska ord som gör det lättare att komma igenom dagarna och se framåt och tänka att snart så är allt bra och jag kan börja leva normalt igjen.

Så, tusen tack för eran omtanke och värme.

 

Kram.

 

 

 

 

 

 

 

 



Att vara kär.

 

 

Så kom han äntligen, våran lillebror.

Lite på övertid men nu är han här och han är vår och han är älskad.

 

 

 

Det är många som undrar och frågar om varför vi var så länge på sjukhuset och jag brukar ju inte vara så personlig här på bloggen men jag ska försöka förklara lite.

Det började på fredagkväll, två dagar efter termin. Allt gick egentligen ganska fort efter att vattnet gått men när lördag morgon kom så kände jag på mig att det kom nog inte att gå den här gången heller. Och jag hade rätt. Jag rullades in i operationssalen för ett kejsarsnitt. Min lilla bäbis ville inte komma ut. Klockan 14.14 hörde vi skriket från lillebror, 56cm lång och 4490g. Det första som slog mig var hur otroligt lik sin storebror han var.

 

Han var perfekt.

 

Efter en lång stund på bänken var jag äntligen ihopsydd och färdig och kunde få vila ut. Och så kom dom, pappa och barnmorskan med världens sötaste underverk. Och då gör det ingenting att kroppen skakar och är så bedövad att du inte ens kan röra på fötterna. Man är så lycklig och det är ju det enda som betyder någonting.

Nu var han ju äntligen här hos oss.

Men så kom dom, smärtorna. Jag kan inte förklara hur ont jag haft, men jag kunde varken röra mig eller knappt andas så jag pumpades med morfin. Det visade sig att mina tarmar var i chock efter operationen och ville inte fungera. Tarmen växte sig så stor att den var 10cm tjock på vissa ställen. Magen blev lika stor som när jag var gravid och var så öm att det inte gick att ta på den. Såna smärtor gör att du bara kan fokusera på en sak och det är att komma dig igenom dagen. Och dagarna gick och jag fortsatte med morfin för att överhuvudtaget fungera och vara den perfekta mamman jag så gärna ville vara för min nya lilla bäbis.

Till slut så började tarmana fungera igjen men det onda var fortfarande kvar och för att vi skulle kunna få åka hem och bli en hel familj så var jag tvungen att klara mig utan morfin. Det enda jag ville var att få åka hem till kärleken och min älskade unge som bott med pappa och bestemor i över en vecka. Gud som jag saknade honom.

Så kom dom äntligen och hämtade hem oss, mig och lillebror.

 

Nu har vi varit hemma en vecka och det är fantastiskt. Fantastiskt att kunna vara tillsammans med sin familj. Smärtan är fortfarande kvar och tårarna kommer ibland när jag blir så där slut som man blir av att ha ont. Ont som inte vill gå över. Läkarna säger att det tar tid så jag får bara vänta tills det går över.

 



 

Dom är så sanslöst vackra mina två älskade ungar.

Och som mor gör man vad som helst för att dom ska ha det bra.

Vad som helst.

 

 

 



Happy new year!

 

 

 

Jaha så var den här, sista dagen i 2013.

Säg det som varar för evigt.

 

Och allt jag kan säga är snart. Snart är den här. Bäbisen. Det enda målet jag har haft dom sista dagarna är att året ska ta slut så att det nya kan börja. Hur galet är inte det.

 

 

 Rädslan är som ett vattenfall längs ryggen. Tröttheten och kämpandet är där varje dag men väggen av kärlek till min lilla familj hjälper mig att komma igenom dagarna. Går det ens att förklara.

Till min kärlek. Utan dig är jag halv.

 

Vad är kärlek för dig?

 



 Nu säger jag tack. Tack för det gamla.

Önskar alla vänner och läsare ett riktigt gott nytt år och en fantastisk start på 2014.

 

Kram från mig

 

 

 

Nu är den här.

 

 

God morgon Julen.

 

Jag vaknar tidigt idag.

Smyger runt och tänder ljus. Stjärnan i fönstret är tänd och julgranen står och glittrar i mörkret.



Frukost bordet är dukat med Julens delikatesser men först lite Julmys med mina kärlekar.

 



Nu ska vi njuta av den långa ledigheten tillsammans och frossa i god mat och allt som hör Julen till. Tack till alla som följer våran vardag.

Nu väntar ett nytt och spännande år.

 



G o d J u l

 

 

 

 



Som jag älskar honom.

Här hemma går jag i långkalsonger och klär bara på mig när jag måste lämna huset. Det är långa tunga dagar och det blir nog inte den där mysiga december i år som jag har längtat efter. Längtar bara efter att få hålla min bäbis nu och få tillbaka kroppen jag en gång hade sån att jag kan ligga på golvet och leka med mitt lillla hjärta som varje dag står och drar i mina armar och ber mig om att bygga tågbana och köra traktor på golvet. Det är då man sitter med tårar i ögonen och sväljer smärtorna bara för att få se det lilla leendet som sprider sig i ansiktet på honom.

Min älskade lilla unge.



 I kväll äter jag upp alla skumtomtar.

Jag kan ju köpa nya imorgon.

 

Julmånaden har ju startat!

 

 

 

Bara för att det är tisdag.

 

 

Hur kan ett barn lukta så gott?!

 

Att hålla värmen.

 

Det är fortfarande höst och stickade tröjor och vintern låter vänta på sig och skönt är det på ett sätt men nu längtar jag faktiskt efter snön som lyser upp i mörkret. Det är så himlans mörkt att snart åker julstjärnan upp i fönstret. Visst det är kanske lite tidigt men vem bryr sig när årets mysigaste årstid aldrig verkar dyka upp. Jag väntar på att få göra fint hemma och har tjuvstartat lite med att köpa in lökar och blommor som fyller huset med doften av jul.

 

Jag älskar doften av jul. Och jag älskar doften av mitt nybadade barn.



 

 Att säga tack.

 

 Idag har jag haft kvalitetstid med en vän jag tycker väldigt mycket om. Vi har haft en sån där perfekt dag som jag bara får tillsammans med henne. En sån dag som tiden bara rinner iväg och vi pratar i munnen på varann för att det är så länge sen vi setts och skrattar och vet precis vad kärlekarna kommer att säga om vi kommer hem med det ena eller det andra. Och vi går i denna fantastiska butik och ser på allt fint vi så gärna vill ha och jodå lite får allt följa med hem också så nu kliar det verkligen i fingrarna för att göra julfint här hemma.

 

Tack min vän för att du är den du är.

 

Nu är det tid för att krypa upp i soffan med lite gott och se gårdagens avsnitt av Broen.

 

Kram och fin tisdag.

 

 

Det är ju inte klokt vad dom växer.

 

Har ni också känt det?

 

Den där kärleken som liksom tar över bröstkorgen och som känns lika mjuk som sockervadd. Den kärleken känner jag varje dag och jag älskar att se glädjen i hans lilla kropp och ögonen som lyser när han får komma in i bilen och trycka på alla knappar, när han ser en traktor som kör förbi på vägen eller när katten smyger förbi där ute eller när blåmesen lite skyggt hämtar mat i fågelhuset utanför fönstret. Den känslan är speciell. Alltid.

 

Det är vackert på nåt vis. Eller hur? Att se dom växa upp.

 

 

Kram och fin tisdag.

 



Som i en höstsaga.

 

 

Det blev precis som jag tänkt mig, och lite bättre.

 

 

För att göra honom lite extra lycklig packade vi picknick korgen med massor av godsaker att ha i skogen när man ska njuta av den perfekta höstdagen en fredagseftermiddag. Solen sken och lillebror mumsade korvbröd och kanelbullar och när pärlsockret och det goda var slut så kastade han resten av bullen till Leo och skrattade hejdlöst när hans fyrbenta vän kastade sig över godsakerna som bjöds.

 

 

 Det blev en rysligt fin eftermiddag med familjen och en bra start på helgen även om den gått åt till flera timmars renovering av huset igen. Men nu ser vi äntligen slutet på allt slit i källaren. Några kvällar till nu så är det snart färdigt. Äntligen.

 

 

Kram och fin söndagskväll.