Det där med att det är höst.

 

 

 

 

Det är lördag.

 

Men även om solen varit höstgul och vädret underbart så har jag mest suttit inne idag med en febrig liten lillebror. Det känns nästan som sommar i det här vädret men när kvällen kommer så märker man att hösten smyger sig på. Och det där med att det börjar bli höst påminner mig om att det är dags för lite om möblering igjen. Det är på tok för mycket sommar här inne!





I veckan som varit har det hunnits med en hel del shopping av både nyttigt och lite mindre nyttigt men sånt som man bara måste ha, ni vet sånt där som man bara ramlar över som ett par nya gympadojjor och en svart kjol och svart vita korgar från House doctor som är perfekta att gömma leksaker i och sånt där onödigt snyggt som man bara måste ha och så lite nya kläder till barnen så klart. Och det är ju precis det här som gör en vanlig tisdag till en lite bättre tisdag. Precis så där som tisdagar behöver vara ibland.

 

 

Och självklart har vi lekt och skrattat och jag har tagit fatt i målarpenseln igjen och förvandlar några skatter som står och tar plats i garaget. Ibland tänker jag att jag måste lära mig att stänga av lite, och ta saker som dom kommer. Luta mig tillbaka. Det är lättare sagt än gjort! Det fungerar inte på mig. Här hänger det långa listor på kylskåpet med allt som ska göras och allt jag behöver hjälp till av kärleken sån att jag inte ska glömma. För utan listor fungerar jag inte, så är det bara.

 Men nu är det lördagskväll och här sitter jag och planerar semesterutflykter mens kärleken fortfarande jobbar ute trots att klockan är över åtta och det börjar bli mörkt men så är det när man har en ivrig man som aldrig ger sig förrän allt är perfekt, och det blir så förbaskat bra till slut när allt är färdigt.

 

 Tro mig.

 

Det är lördag. Verkligen lördag.

 

 

 

 

 

 

 

Så vacker att det suger i magen.

 

 

Kvällar som denna.

 



Under en mulen himmel med doft av sommar sitter jag här igjen medans kärleken är ute i skogen med den äldsta av våra barn, ja för han är ju en av barna han också, våran Leo. Han kom ju trots allt först. Och tänk att det är fredag igjen imorgon. Veckans bästa dag. Och då kommer dom hit alla dom där vackra mammorna som jag lärt känna. Så det blir en favorit i repris!

 

 

Jag sitter här och tänker tillbaks på vilken härlig sommar vi har haft i år och att jag är så tacksam för min lilla familj som gör mig till den jag är. Efter att ha väntat så länge så har jag nu två helt underbara killar som både får mig att skratta och gråta och gå runt med skavsår i öronen och räkna till tio flera gånger om dagen men det gör ju ingenting för dom är det finaste jag har. Som han här på bilden till exempel som i somras när man bara vänder bort blicken en halv minut, ni vet, då kommer han och ropar till sin pappa - æææææsj och pekar på grannens släpvagn. Och mycket riktigt så är det æææææsj på grannens släpvagn för där har faktiskt han bajsat, för det är ju så skönt att springa naken på sommaren för då kan man ju kissa precis vart man vill, när man vill. Och då tänkte ju min lilla skatt at,t kan man kissa så kan man väl bajsa också.

 

Älskade skitunge. Jag älskar dig ända upp till himmlen och tillbaks.

 



Och så startar den. Helgen.

 

 

 



 

 

Alltså. Vilken lördag.

 

 

 

Med risk för att bli tjatig men detta väder, hur underbart är det inte?..

Ibland behöver det inte vara mer avancerat än så när man har semester. Bara man har vädret så spelar det liksom ingen roll vart man är och vi är verkligen inga [ dra utomlands och ligga på stranden människor ] inte än iallafall. Vi har det helt perfekt ändå med våra underbaringar. 2åringen kunde inte haft en bättre sommar.

 

 Han har klappat kaniner och ropat hej till björnen, matat hönor, badat i havet och ropat mera mera mamma när vi plockat snäckor i en hink, kiknat av skratt när han åkt bergochdalbana med pappa, jublat av glädje när vattnet sprutat honom i anskiktet när pappa körde fort med båten och konstaterat att det var ju faktiskt inte så farligt att åka båt när vi väl startade motorn, han har klappat fisken som pappa fick på kroken och som vi sen mumsade i oss till middag, han har hoppat från stenen hos tante Mait og Kåle (vi kan ju inte säga bokstaven R än) , tittat skeptiskt på pappa när han plockade upp en sjöstjärna från havet men petade försiktigt på den ändå.

Och minsten han bara hänger med och skrattar hejdlöst när storebror apar sig och ropar Sjeppa! För det är det han kallas av storebror, våran lilla Jesper.

 

 



Ungarna. Dom behöver ju faktiskt bara kärlek. Och tid.

Och ja, det är dagar att leva av det här.

 

Det är helg. Verkligen helg.

 

 

 



Att ha veckans bästa väder.

 

 

t. h. a. n. k. f. u. l.

 

 

 



 

Solen står högt och värmer mig i nacken och vädret är verkligen vänligt nu, precis som det ska vara när man har semester. Och det är bara första veckan än, hur skönt är inte det?! I dag har varit en riktig torsdag. Det blev en torsdag som startade med kaos men slutade med kärlek. Ni vet ju; jag älskar dom hejdlöst.

Dessa ljuvliga, ljuvliga ungar. Med dom vackraste ögon. Och dom är mina. Tänk att vi har skapat något så vackert. Kärleken och jag.

Jag kunde inte haft det bättre.

 

 



Imorgon är det fredag och en efterlängtad sådan.

Som vi har längtat.

 

 

God natt.

 

 

 

 

 

Att avsluta en helg på bästa sätt.

 

 

Mycket har hänt. Allt på en gång.

 

 

Veckor är ju så där, de börjar och tar slut och där emellan gäller det att försöka hinna med så mycket som möjligt. Och det är jag bra på.

 

Efter mycket planerande så kom dagen. Dagen då J skulle få vatten i håret. Man måste ju förbereda storebror på vad vi skulle och han skulle minsann torka håret på J efter att prästen skvätt vatten på lillebror. Det blev en fantastisk dag. Tid med familj och vänner kan man aldrig få för mycket av.

 

 Men just nu sitter jag mest still och gör ingenting. Tankarna snurrar mellan mormor, smärta och blir jag frisk snart. Jag är, för er som inte vet, nyopererad och allt gick bra så det är inte nåt fel men jag trodde ju att det var ett minimalt ingrepp och att jag skulle vara mig själv igjen efter ett par dar. Men det tar visst längre tid. Samtidigt somnade min älskade mormor in, en person som alltid funnits där, en som alltid brytt sig om mig, en som alltid varit nyfiken på mig och min lilla familj, en person som jag nu kommer att sakna så oerhört.

 

Tänk vad livet är bräckligt och skört, och vad stark en människa kan vara även när det stormar. Det får mig att stanna upp ett tag, känna hur det känns att vara levande och frisk.

 

 

 Jag må vara precis hur trött som helst, men jag är bannemig lycklig.

Lycklig för att jag har min lilla familj som livar upp mig och får mig att skratta. Man kan ju inte annat när kärleken och S sätter upp tält i trädgården med campinstolar utanför och låtsas dricker kaffe mens dom ser på flygplanen som lättar och landar där borta i horisonten. Eller när han kryper upp i mina armar på kvällen, med ett knippe nappar och snuttefilten och säger, kose mamma.

Tack för att ni håller mammas humör uppe.

LoveU.