Jag gillar att bryta av allt stilrent.

 

 

 

 

 



Ibland tar det aldrig slut. Eller hur?

 

Det där med att man bara snubblar omkring och försöker få alla möbler att se nya ut igjen. Flyttar runt, tar bort och köper nytt eller köper gammalt. För jag gillar det där med gamla auktionsfynd för nästan inga pengar alls och jag gillar att bryta av allt stilrent med något ganska fult och rufft. Som den nya soffan som fått plats i köket. Tänk att man kan falla för något så onödigt snyggt att man bara måste ha det!

 

I dag har hela familjen hjälpt mamma på Marknad.

Vi har haft stand i Bakgården till Grønne Hjerter. Vaknade till regn och åska och satt tvekande med tekoppen vid frukostbordet. Ska man verkligen packa med sig alla skatter och stå ute en hel dag. Och ja, självklart! Dagen har bjudit på ett gäng härliga människor, helt ok väder och bäst av allt, min familj var där.

 

 

God helg.

 

 

 

 

 

 

 

Att kunna unna sig något fint.

 

 

 

New look in the Kitchen, coming up!

 

 

Sitter och drömmer mig bort och känner ett stort behov av att förändra här hemma. Det är en hel del som ska göras. Om man säger så. Och nu äntligen så händer det snart. Nytt badrum och nytt kök, för det behovs verkligen när man fortfarande bor kvar i orginalet från 1964. Alltså, ni må tro att tiden går långsamt när man väntar på nåt stort! Så fort tiden finns så sitter jag i drömmarna eller googlar efter finheter jag skulle vilja ha. Tänk att få pecis som man själv vill ha det. Det är ju lite nervigt sånt här också, man vill ju inte ångra sig.

 

Och jag är så tacksam för att jag har världens underbaraste kärlek.

 

Så.

Jag googlar vidare medans solen värmer min rygg och en liten underbaring sover sin förmiddagslur.

 

 

Trevlig onsdag.

 

 

 

 



Hur blev det måndag så fort?

 

 

Så kom starten på veckan.

En start som känns helt okej. Men hur blev det måndag så fort?

Tiden går verkligen fort men när jag får den där tiden som bara är min då njuter jag. Jag vet inte vad andra gör med sin egen tid men själv gömmer jag mig i källaren med en målarburk och pensel. Ja, ok. Jag vet att jag inte är som alla andra men att få skapa nånting vackert där nere och sen ta upp det i dagsljus det är sånt som inte kan beskrivas om man inte har intresset. Jag älskar det iallafall.

 

 

 

 

Nåt mer som jag älskar är att fota min lilla familj och i helgen fastnade dom här vackringarna i kameran. Jag älskar när ljuset är så där perfekt och du bara måste hämta kameran för du vet att om du inte gör det så ångrar du dig hela dagen.

 

 



 Men i dag är det måndag och i dag fick vi en glimt av den efterlängtade solen och när man äntligen får lite av det där fina vita dagsljuset så kan man ju inte låta bli att fota lite även om det vänder sig i magen när man ser hur skitiga fönster man har och allt annat som legat gömt i vintermörkret.

Men just sånt får vänta för det kommer andra dagar när solen inte skiner och när dom dagarna kommer så har man iallafall glömt dom där fönstren och då kan dom vänta lite till.

 

Kram och hoppas solen har varit hos er också.

Ibland händer det. Det är lördag.

 

 

Idag är det verkligen lördag och dom kommer.

 

Det ska bli en kväll med goda vänner. Huset är städat, bordet dukat och maten förbereds, jamen det finns ju inte mycket bättre. Det här är vad jag kallar en lördag, det.

Idag ska jag njuta av en bra lördag.

 

Trevlig lördag.

 

Att låta hösten få flytta in.

 

Det är så magiskt att se hösten komma.

 

 Man märker det speciellt på morgonen när man kliver upp och det är så där ruggigt inne att man måste ta på sig tofflorna och svepa morgonrocken tätt omkring sig innan man fått den där rykande heta tekoppen att värma sig på. Men det är ju så det brukar bli när sommarvärmen försvinner och hösten tar plats.

 



 Ibland behövs det inte så mycket mer än att man flyttar om lite här och där och plötsligt så har man hösten inne också. Det var det jag gjorde igår. Lät hösten flytta in. 

 



 

 

Kram från mig på landet.

 

 

 



Att älska ett träd.

 

 

Ylva Skarp.

 

 

 

Kan man älska ett träd?

 

Jag är iallafall förälskad i mitt om man nu kan kalla det ett träd men mina grenar är bara helt fantastiska med sina Ylva Skarp lappar. Jag blir glad varje gång jag ser på poesiträdet och idag är det extra vackert med solstrålar som sipprar in genom fönstret. Vill du se mer av Ylva Skarp så gå in här och kika lite.

 





 Önskar alla en trevlig måndag och en fin start på den nya veckan.

 

Kramar.