Tänk.
Nu går tiden så där fort igjen. Det har redan gått 3 månader sen våran lillebror kom hem till oss. Det är detta jag älskar. Att vara mamma. Denna kärlek, ni vet. Den där stunden, ni vet.
Hur kan man låta bli egentligen? Jag tycker ju så himla mycket om dom, mina älskade ungar. Jag är så lycklig över min lilla familj men nu är jag färdig. Nu ska jag se dom växa upp och jag ska njuta av varje ögonblick som vi får tillsammans och jag ska ge dom massor av kärlek och omsorg och vara den där hönsmamman som det är så lätt att bli och som kärleken blir så irriterad över men det gör liksom ingenting.
Att vara mamma är den bästa känslan som finns.
Man kan ju bli lycklig av mindre.
Kram på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar