Ni vet, det där snälla skrattet. Det som bubblar över av kärlek.
Det rår man inte för.
För en tid sen var barnens moster här och hälsade på och hon fångade S i ett ögonblick där han satt i sina egna tankar och pratade med sig själv. Är det konstigt att man blir kär i sina barn? Framför honom är det en bildvägg med foton av honom själv, lillebror och pappa och min älskade lilla unge satt och rablade namnen om och om igjen.
Ni vet.
När man lyssnar på barn som leker. Det är helt fantastiskt vilken fantasi och vilka ord som ryms där inne i en liten kropp. Jag har alltid lite svårt för att hålla mig för skratt men bara det snälla skrattet så klart. Det som bubblar över av kärlek.
I dag har jag och J haft den perfekta innedagen med dom fina mammorna och deras härliga sötnosar.
Kan man ha det bättre när det spöregnar än att sitta inne med en härlig gäng, god mat och choklad till kaffet. Tror inte det va?
Det regnar fortfarande, barnen sover och kärleken är på möte. Det blir med andra ord en kväll framför datorn. Kan bli okej det med.
Trevlig tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar